Julen 2008
”Hej alla Hjoggbölebor!
I år tänker jag mest på papper! Bland annat på det röda crepepapper som tant Vava på andra sidan vägen virade runt blomkrukorna till jul, på julrosorna i kammarfönstret hemma, även de i en sorts förädlat papper. Jag tänker på små, oansenliga saker köpta hos Lindbloms på Västra eller Algots och Konsum i Forsen. Svarte Petter kanhända, en penna, en kartong färgkritor, ett ritblock, mer var det inte, saker som vi andlöst och i smyg för varandra lindade in och knöt ihop.
Och så julbonaderna. Visst minns vi dem, de så förunderliga pappersbonaderna, och den längtan och det oförklarliga vemod en sådan kunde förmedla. En romantisk bild av julefrid och ostörd familjelycka. Så snart julbonaden med tomtar, juleljus och rågade grötfat kommit upp på väggen, förvandlades det gamla köket uppe på Salmonsbacken. Blev varmt och ombonat och fyllt av förväntan. En stämning som vi, med alla medel försökte hålla vid liv under juldagarna men som fram mot nyåret började falna och te sig en aning främmande. Vem kunde väl tro på tomtar och evig lycka? Men än förtrollade oss bonaden, än fick den våra hjärtan att klappa. Aldrig blev den oss riktigt likgiltig. I många hem lär den ha blivit sittande ända tills påsken närmade sig och en annan bonad, då med en helt annan bild av lyckan, en mer verklighetsförankrad! Krossade äggskal och yrvakna små kycklingar.
Allt detta utifrån ett besök på Geriatriska kliniken och en avdelning med förvirrade och svårt sjuka demenspatienter.
På väggen över kaffebordet hänger en glasad och fint inramad pappersbonad med julmotiv. Varm och gosig hemmiljö, öppen spis, rykande grytor och en storskäggig gammaldags tomte med välfylld jutesäck. Kvinnorna runt bordet blir också uppmärksamma på bonaden och ett under sker. De väcks ur sjukhusdvalan och ser klart en stund, minnen träder fram och berättelser! Jag kunde ha suttit där hela dagen, jag kunde ha suttit där än!”
Anita Salomonsson/God Jul från Göran och mig på Skolgatan i Umeå och Gott Nytt år!