Nedan ännu ett utdrag ur ”Berättelsen om Hjoggböle” skriven av Sven Markgren (1901-1982), född i Stockhom men uppvuxen i Hjoggböle och utflyttad från byn 1918. Sven’s mor var från Hjoggböle, hette Anna Lundgren (1874-1915), sedermera gift Markgren. ”Berättelsen om Hjoggböle” sammanställdes av Sven Markgren i Uppsala september 1981.
”På landsvägen Skellefteå -Burträsk är en backe där vägen fortsätter söderut in i skogen. Denna backe kallas ”Salmonsbacken”, ty på östra sidan bodde Salomon Andersson, född 1850 och gift med Maria Johansdotter, född 1852.
Hos ”Salomons” brukade Burträskare på väg till Skellefteå stanna en stund, hästen behövde vila och få en hötapp, bonden en kaffetår ur den literflaska han hade med sig. Flaskan var väl omlindad med papper och en strumpa utanpå papperet så kaffet höll sig någorlunda varmt. Det kunde hända om bonden ej hade en kaffeflaska med sig att han köpte en kopp kaffe av Maria.
Hon berättade att en gång kom en bonde från Burträsk som var bekymrad ty hans mage krånglade och i Skellefteå skulle han besöka läkaren för att få bot för sin krämpa. På återvägen från Skellefteå stannade bonden hos Salomons. Även denna gång såg bonden bekymrad ut. Maria frågade hur det var med honom. Bonden berättade att han blivit undersökt av läkaren som ej ordinerade någon medicin, endast sagt till bonden att börja äta grönsaker. Men det var väl bra tyckte Maria:
”-Naj, naj”, sa bonden, ”förrän jig böri eta hajje se dö i”. Översatt:
”Nej, nej” säger bonden ”förrän jag börjar äta hö så dör jag. Kunskapen om grönsaker var ej stor i Burträsk.
”Hos Salomon och Maria var de glada och vänliga, både de äldre och yngre. De fick ofta besök av byns ungdomar.
Maria berättade en gång att till dem kom under krigsåren 1916-1917 två söner till sonen Olle i Stockholm, och där rådde matbrist. Pojkarna var i den ålder då de åt mycket mat, de var ofta hungriga mellan måltiderna och ville ha smörgåsar. De hade fått smak för ”skarpkakun” som den tiden åts i bondhemmen. Efter allt ätande började smöret ta slut så Maria kunde ej ge dem all smörgåsar de bad om. Då sa en av pojkarna:
”- Vi kan väl få en smörgås utan smör”. Och det kunde de ju få.”
Sonen Olle Salomonsson var skräddare, bosatt i Stockholm. Dottern Jenny var anställd som kokerska hos grosshandlare Jakobsson i Stockholm, ända till hennes pensionering. Sonen Edvin (född 1892) övertog hemgården, han var gift med Beda (född 1903), dotter till Olov Karlsson, postmästare i Forsen (Hjoggböle).
Beda och Edvins son Curt är författare och bosatt i Stockholm, han har skrivit många böcker med motiv från Norrland. Edvin var skicklig snickare, även intresserad av fiske. Under en fisketur i Hjoggböleträsket drunknade han (1969).”
