Nedan ytterligare ett utdrag ur ”Berättelsen om Hjoggböle” skriven av Sven Markgren (1901-1982), född i Stockhom men uppvuxen i Hjoggböle och utflyttad från byn 1918. Sven’s mor var från Hjoggböle, hette Anna Lundgren (1874-1915), sedermera gift Markgren.
”Berättelsen om Hjoggböle” sammanställdes av Sven Markgren i Uppsala september 1981.
”Per Lindström, allmänt kallad Jan Orssa Päll, född den 18/11 1833 och gift med Magdalena Andersdotter, född 1848. De ägde 35/512 mantal ur Nr 1 Västra Hjoggböle.
Sonen Per Axel var gruvaarbetare i Kiruna och gift där. Efter pensioneringen råkade han drunkna under en fisketur. Sönerna Janne och Elis hade jordbruk i västra delen av byn. Sonen Andreas ägde jord ur faderns hemman på norra sidan byavägen där han byggt mangårdsbyggnad och uthus. Dottern Viktoria gifte sig med Brynolf Lindkvist, Forssvedjan. Maria var gift Nyström i Jörn. Nina gift Jäderström i Nattavaara, deras dotter Agda (1910-2001), gift Rössel, blev ambassadör i FN och sedan i olika länder i Europa. Dottern Anna var gift Markgren i Kiruna.
En del av hemmanet och byggnaderna såldes efter Per Lindströms död. Först var det 2 ägare, men då Albin Östlund köpt det, byggde han ny mangårdsbyggnad och uthus. Östlund var en driftig jordbrukare så hemmanet kom i rätt händer.”
”Som jag nämnt byggde sonen Andreas norr om byvägen, Han tog sig namnet Carlman, han gifte sig med Emma Burström från Gurkoträsk, Burträsk socken. Han var intresserad av det som hände i vår by och även ute i världen. Ganska skojsam var han också.
Jag kommer ihåg en händelse hemma hos oss. En gårdfarihandlare, ”Karl Nischa” var inne hos oss för att sälja varor, det var vår och töväder. Andreas kommer in och sätter sig bakom Karl Nischa. Andreas hade en liten snöboll i näven och då Karl Nischa böjer sig fram över sin väska med varor passar Andreas på och lägga snöbollen på stolsitsen. Karl Nischa märker ej något, han sätter sig på sitsen. Då säger Andreas:
– ”Några människor här i byn har blivit sjuka, de får feber och huvudvärk och måste lägga sig till sängs. Det underliga är att det för alla har börjat med att de känner fuktighet och kyla i stjärten…..”
Nu har snöbollen gjort sin verkan, Karl Nischa springer upp från stolen, blek i ansiktet och ropar:
-” Men vad är det du säger!”.
Andreas upprepar vad han sagt och nu känner Karl Nischa att han börjar bli sjuk.
-” Men, säger Andreas, det lär finnas ett botemedel”, och Karl Nischa blir ivrig och vill veta vad det är.
– ”Jo, säger Andreas, innan man lägger sig ska fötterna tvättas i varmt vatten, det lär vara bra”.
Karl Nischa plockar snabbt ihop de varor han visat, skyndar sig till den familj där han brukar få ligga över natten. Där berättar han om sitt bekymmer och får det varma vattnet, tvättar sina fötter, går till sängs, sover under natten och känner sig till all lycka frisk på morgonen. Men så småningom fick han redan på att det var ett skämt av Andreas.”
”Andreas köpte sig en skördetröska och hjälpte mot ersättning de bönder som behövde hjälp med tröskningen. Han var en trevlig och god granne. Deras dotter gifte sig med Josef Stoltz och de övertog hennes fars hemman.
Andreas var intresserad av politik. Före första världskriget var det De Frisinnade och Högern som kämpade om makten. Andreas höll med de frisinnade och under kriget var han och många av oss på västmakternas sida. Den tiden diskuterade folk med varandra. Ingen var rädd för att visa vilken parti man tillhörde. Vi hade en granne, Karl-Anton, som var högerman. Skilda politiska åsikter störde ej grannsämjan. Det var helt naturligt att folk hade olika åsikter både om politik och andra saker.”